BINDVÄV
BINDVÄV (kapitel 6; Plate 4-6; table 6.1)
Celler i bindväv
Fibroblaster (Fig 6.19). Förekommer i all bindväv. I de flesta färgningar ses enbart cellkärnan, oftast avlång.
HU8 icke-lakterande bröstkörtel (Htx-eosin, det finns talrikt med fibroblaster i den luckra bindväven runt körtelelementen jmr med färre antal fibroblaster/ytenhet i den strama oregelbundna bindväven, se nedan); GI 2 oesophagus (Htx-v. Gieson); GI 13 jejunum (plastprep).
Plasmaceller (Fig 6.25) Plasmacellen är en stor, rund till oval cell med excentriskt belägen kärna. Kromatinet ligger anordnat i (triangulära) heterkromatina klumpar längs kärnmembranet, med basen närmast membranet. Plasmacellen har ofta en perinukleär uppklarning, markerande platsen för Golgi-komplexet.
CV2 plasmaceller i näspolyp.
Mastceller (Fig 6.23) Kärnan är relativt liten och är ofta dold av granula som fyller cytoplasman. Dessa granula har metakromatisk färgbarhet beroende på deras innehåll av starkt sura glykosaminoglykaner (ex. heparin).
CV4 bindväv med mastceller (metylblått, eosin - kan vara blekt); MT1 tunga (syns tydligt i de preparat som är färgade med metylenblått som ingår i Richardson. Många mastceller ses mellan muskelbuntarna. Granula färgas rödvioletta). Mastceller ses också i andra Richardsson-färgade preparat. Vissa MT1-preparat är färgade med hematoxylin-eosin, här kan inte mastcellerna urskiljas lika tydligt.
Makrofager (Fig 6.22) OBS! Krävs ej för duggan. Makrofager kan vara svåra att skilja från fibroblaster. Kärnan är vanligen mindre och har tätare kromatinteckning. Cytoplasman kan vara mer heterogen och innehålla fagocyterat material i inklusioner. I levern (LP4) ses leverns makrofager (Kupfferceller) som har svarta inklusioner av fagocyterad tusch.
LP4 lever med Kupfferska celler; CV22 (ej i alla lådor) skelettmuskel med makrofager (plastprep, skelettmuskeln har skadats genom ischemi, makrofager invaderar skadade muskelceller och fagocyterar dem. Makrofager - stora med blåsig cytoplasma eller cytoplasma innehållande fagocyterade cellkomponenter - ses dels mellan muskelcellerna, dels inuti skadade muskelceller).
Bindvävstyper (plate 4 och 5)
1. KOLLAGEN BINDVÄV
Lucker bindväv: Finns på många ställen, t ex i slemhinnornas lamina propria. Den är mycket cellrik med många fibroblaster med oftast avlång kärna. I de flesta preparat färgas framför allt fibroblastens cellkärna, cellens avgränsning mot omgivningen är svår att urskilja. I lucker bindväv finner man även plasmaceller, mastceller, lymfocyter, makrofager och eosinofila granulocyter. Den relativa mängden av dessa celltyper varierar, men fibroblasten är alltid den vanligaste celltypen. Runt cellerna finns luckert anordnade tunna kollagena trådar (Fig 6.1; 6.3).
HU8 icke lakterande bröstkörtel (Htx-eosin, här finns den luckra bindväven runt körtelelementen); CV9 bindväv med makrofager (varierande färgning); GI 2 oesophagus (Htx-v. Gieson); GI 10 ileum (htx/eosin); GI 13 jejunum (htx/eosin, plastprep).
Stram oregelbunden bindväv: I hudens dermislager finns exempel på stram oregelbunden bindväv. Det som skiljer stram bindväv från lucker bindväv är att de kollagena fibrerrna bildar tjockare buntar. De kollagena fibrerna går i olika riktningarde, tål dragning från flera håll. Ett fåtal celler ses, de flesta är fibroblaster. I ej lakterande mamma finns den strama bindväven i områden utan körteldelar (fig 6.3).
HU8 icke lakterande bröstkörtel (Htx-eosin); HU6 tåblomma (Htx-eosin).
Stram organiserad bindväv: Finns framför allt i senor. I längdsnitt syns rikligt med kraftiga, parallella kollagena fibrer. Mellan dessa ligger fibroblaster. Fibrerna ligger anordnade parallellt. I tvärsnitt syns hur fibroblasterna ligger mellan de kollagena fibrerna, ofta något tillklämda (vingceller). Runt senan finns det stram oregelbunden bindväv, peritendineum. I CV21, skelettmuskel, ksn man se del av senan insprängd i muskeln. Jämför uppbyggnad och färgbarhet med muskelvävnadens. **(**plate 5, plate 23; Fig 6.4).
CV5 sena, längs och tvärs; CV6 tvärskuren sena + muskel; CV21 skelettmuskel, en bit sena kan ibland ses.
2. RETIKULÄR BINDVÄV
Retikulär bindväv bygger upp de lymfatiska organen, utom thymus. Denna bindvävstyp har talrikt med celler som omges av ett sparsamt nätverk av fina retikulära trådar. Fibrerna påvisas med silverfärgning. Silverfärgningen lyckas inte alltid, i ett bra färgat preparat ser man de retikulära trådarna som tunna svarta trådar. Retikelcellen har en stor, ljus, rund till oval kärna, ofta med nukleoler. Den hittas bäst perifert i lymfkörtlar. Cellgränsen är svår att urskilja. Merparten av cellerna i lymfkörteln är lymfocyter (plate 6; Fig 6.12).
LY2 lymfkörtel/lymfnod/lymfknuta (Bielschowsky); LY10 mjälte (silverfärgning).
3. SPECIELLA BINDVÄVSTYPER
Fettväv (kapitel 9, Plate 16, Table 9.2)
Vit fettväv: Mycket stora sfäriska eller polyhedrala celler med en något tillplattad kärna tryckt mot kanten av cellen och cytoplasman fylld av en lipiddroppe. Fettet löses ut i vanliga preparationer. På grund av sitt utseende kallas cellen då för signetringcell, ser ut som ett tomt hål i vävnaden (Fig 9.2).
Vit fettväv finns på många ställen, t ex: HU6 tåblomma; HU8 ej lakterande mamma.
Brun fettväv: Multipla små fettdroppar i celler med mindre diameter än omgivande vita fettceller. Cellerna ligger ofta organiserade i grupper (Fig 9.5).
HK14 Artär, ven, nerv, fettväv (plastprep, i detta preparat finns exempel på både vit och brun fettväv, belägna runt aorta).
Embryonal bindväv:
Mesenkymal bindväv: Primitiv bindväv med mesenkymala celler, som hittas bl.a.i embryonalt hjässben eller i nucleus pulposus i intervertebral-skivorna.
CV13 nucleus pulposus i intervertebralskivan/disken (Htx-eosin)
Gelatinös bindväv: Primitiv bindväv med utspridda mesenkymala celler i en amorf grundsubstans. Finns mellan kärlen i navelsträngen. Kallas även Whartons sylta (Fig 6.2).
KG15 navelsträng (azan).