Skelettmuskel
Organisation
- Muskelvävnaden byggs upp av anatomiska muskler som omges av epimysium.
- Muskeln består av fasciklar (muskelbuntar) omslutna av perimysium.
- Varje fascikel innehåller muskelfibrer (multinukleära syncytier) omgivna av endomysium och basalmembran.
- Muskelfiberns plasmamembran kallas sarcolemma; cytoplasman benämns sarkoplasma.
Cellinnehåll
- Myofibriller: parallella cylindrar av sarkomerer.
- Myofilament: aktin (tunna filament) och myosin (tjocka).
- Sarkoplasmatiskt retikel lagrar Ca²⁺; T‑tubuli leder aktionspotential.
- Triad: T‑tubulus + två terminala cisternae → excitation‑kontraktionskoppling.
- Flera perifera cellkärnor per fiber; satellitceller ligger under basalmembranet och deltar i regeneration.
Motorisk kontroll och sensorik
- Motorändplatta (neuromuskulär synaps): kontakt mellan motorneuron och muskelfiber via acetylkolin.
- Motorisk enhet: ett alfa‑motorneuron + samtliga fibrer det innerverar.
- Muskelspole: sensorisk sträckreceptor (intrafusala fibrer) i perimysium; initierar sträckreflex.
- Golgi senorgan (i tendinös övergång) registrerar spänning.
Fiber- och kontraktionstyper
- Typ I (röd, slow oxidative): rik på myoglobin, många mitokondrier, uthållig.
- Typ IIa (FOG): snabb, kombinerad oxidativ/glykolytisk metabolism.
- IIx (FG): mycket snabb, glykolytisk, tröttas snabbt.
- Kontraktion: isometrisk, koncentrisk, excentrisk.
Anpassning och patologi
- Hypertrofi vid träning (ökad myofibrillvolym).
- Atrofi vid inaktivitet, denervation eller katabola tillstånd.
- Begränsad regeneration → satellitceller aktiveras vid skada, men större skador ger fibros.
- Kliniskt: muskeldystrofier, neurogen atrofi, inflammatorisk myopati.